Ibland känns det som att jag inte känner mig själv.
Vem är jag och vad vill jag?

Jag tror nästan att jag skulle behöva en stor förändring i mitt liv för att hitta mig själv. För just nu känns det som att jag bara går omkring i en dvala. Jag är inte jag. Det känns inte som att jag riktigt kan leva ut som jag vill.

Jag vill möta något nytt. Jag vill kunna ta en kamera, min dator och lite kläder för att sedan dra. Kanske korsa Atlanten och se det stora landet i väst. Jag har inga planer på att stanna någonstans. Jag vill ändå leva i Sverige sen. När jag är äldre.

Egentligen vet jag inte vad som håller mig kvar. Kanske är det för att jag inte vill lämna alla mina nära och kära bakom mig. Som Maja och Casper. Eller min familj. Bara tanken på att missa min lillasysters uppväxt skrämmer mig. Att jag reser iväg nu och att hon inte ska känna mig när jag kommer hem igen. Eller missa min systersons uppväxt helt. Det känns redan som att jag missar den tillräckligt mycket, det samma gäller Stinas.
Och om jag drog, hur skulle jag då kunna förklara det för henne?

Trackback-URL för detta inlägg: